• Värmlandsfår. Foto: Karin Hjelmér

    Värmlandsfår. Foto: Karin Hjelmér

  • Kor i sommarhagen. Foto: Eddie Granlund

    Kor i sommarhagen. Foto: Eddie Granlund

  • Göingeget. Foto: Karin Hjelmer

    Göingeget. Foto: Karin Hjelmer

  • Katten Alfons. Foto: Karin Hjelmer

    Katten Alfons. Foto: Karin Hjelmer

  • Linderödsvin. Foto: Karin Hjelmer

    Linderödsvin. Foto: Karin Hjelmer

  • Rödkulla. Foto: Karin Hjelmer

    Rödkulla. Foto: Karin Hjelmer

  • Nelly och hennes föl. Foto: Katarina Fagerström

    Nelly och hennes föl. Foto: Katarina Fagerström

  • Ardennerhäst och föl. Foto: Sven-Olof Larsén

    Ardennerhäst och föl. Foto: Sven-Olof Larsén

  • Hästar i arbete. Foto: Katarina Hagelberg

    Hästar i arbete. Foto: Katarina Hagelberg

  • Ankflock. Foto: Sven-Olof Larsén

    Ankflock. Foto: Sven-Olof Larsén

  • Gäss utanför stället. Foto: Sven-Olof Larsén

    Gäss utanför stället. Foto: Sven-Olof Larsén

Stallet och lantraserna

På Fredriksdal har utrotningshotade gamla lantraser fått en fristad. Här bevaras de djur som förr var vanliga på svenska gårdar, men som idag är på väg att försvinna.

I Fredriksdals hagar och betesmarker hittar man sommartid linderödssvin, göingegetter, värmlandsfår, vänekor, skånsk röd, ardennerhästar, nordsvenska brukshästar, skånegås, blekingeankor, blommehöns och åsbohöns.

På vintern bor de flesta djuren i stallet. Ekonomibyggnaderna uppfördes på 1810-talet av dåvarande ägaren och borgmästaren Anders Petter Ståhle. Byggnaderna består av ladugård, loge och vagnslider samt ett svinhus.

Alla djurnamn har kommit till tack vare engagemang från er besökare! Följ Fredriksdals ovanliga djur på Facebook.com/fredriksdalmuseertradgardar.

Mobila besökare

Besöker du den här sidan via mobilen? Var vänliga scrolla ner på sidan så ser du bilder på alla våra djur.

Blekingeanka

Blekingeanka_B500

Blekingeankan liknar gräsanden men är betydligt större och saknar flygförmåga. Fjäderdräkten har vita inslag och är blekare i färgen än gräsandens. Helt vita djur kan också förekomma. Oftast har blekingeankan en tydlig vit halsring. Honorna väger 2-3 kg medan hanarna som ofta är lite större väger 2,5 -3,5 kg. Honorna har ett tjattrande läte medan hanarna låter lite mera hest. Blekingeankans hona parar sig inte med gräsandshanen eftersom han är mindre i storlek.  Det gör att rasen kan hållas oblandad.

Läs mer om Blekingankan här.

Skånegås

Skånegäss. Foto: Katarina Fagerström

Skånegässen är härdiga och trivs utomhus året om. Fjäderdräkten är vit med grå och brungrå partier på huvud, hals, rygg, lår och stjärtfjädrar. Utbredningen av de mörka partierna kan variera. Näbben och benen har orange färg.

Läs mer om Skånegässen här.

Skånsk blommehöna

blommehöns_500

Blommehönan är anpassad till den sydskånska slättbygden där den rika tillgången på foder säkert bidragit till hönans storlek. Det är vår största lantrashöna och har en robus kroppsbyggnad. Hönorna väger i genomsnitt 2,4 kilo och tupparna 3,7 kilo. De har ofta ett lugnt, lite sävligt temperament. Fjäderdräkten är ofta mycket färggrann och vacker. Grundfärgen kan vara svart, blå, grå, brun, orangeröd eller gulaktig och toppen på varje fjäder är vit. En del djur kan få tofs på huvudet. Ben och näbb är hudfärgade, gula eller svartfläckiga. Kammen är enkel och sågtandad.

Läs mer om Skånsk blommehöna här.

Åsbohöna

åsbohöns_500

Åsbohönan är en liten lantrashöna som härstammar från två flockar från byarna Esborrarp och Lycke. Färgerna hos Åsbohönan är mycket varierande. De kan vara viltfärgade, vetefärgade, svarta, blå och ofta ha inslag av andra färger. En del djur är vitspräckliga ungefär som blommehönsen. De har vita öronfläckar.

Läs mer om Åsbohönan här.

Göingeget

Göingeget. Foto: Karin Hjelmer

Göingegeten är en medelstor get, något raggigare och grövre än jämtgeten. Hanen kallas bock och honan kallas get. En bock kan väga 80 kilo medan geten är något mindre. Båda könen har stora horn. Färgen på djuren varierar mycket men är oftast vit, frå eller fläckig i vit, grått eller beige. Även svarta fläckar och partier förekommer. Enstaka djur kan bli helt svarta.

Läs mer om Göingegeten här.

Linderödssvin

Linderödsvin. Foto: Karin Hjelmer

Linderödssvinet härstammar från två områden, Linderödsåsen och Hallandsåsen. Linderödssvin är mycket härdiga och när det blir kyligare på hösten lägger de snabbt på sig mer fett och får mer borst som skydd mot kylan. De trivs bäst utomhus, även vintertid. Linderödssvinen har oftast rödbrun, gulaktig eller nästan vit grundfärg med svarta fläckar men det förekommer även enfärgade djur. Djur med en ljus grundfärg har oftast större fläckar än de som är rödbruna. Öronen är medelstora och lite slokande. De har ett välutvecklat och rakt tryne.

Läs mer om Linderödssvinen.

Ardennerhäst

Ardennerhäst och föl. Foto: Sven-Olof Larsén

Ardennern är en medelstor grov häst som väger mellan 700-900 kilo. Den är kraftfullt och muskulöst byggd med stark, kort och bred rygg och relativt korta ben. Mankhöjden ligger oftast mellan 152 och 165 centimeter. Den är inte högre, men kraftigare byggd än den Nordsvenska hästen.

Läs mer om Ardennerhästen här.

Nordsvensk brukshäst

Nelly och hennes nya föl. Foto: Katarina Fagerström

Den nordsvenska hästen är en medelstor kallblodshäst med en genomsnittlig mankhöjd på 157 centimeter för hingstarna och 153 centimetern för stona. Mankhöjden och vikten är jämförbar med Ardennerhäster, men nordsvensken är inte lika grovt byggd. De vanligaste färgerna på nordsvensk är brun, svartbrun, svart, fux och gulbrun.

Läs mer om Nordsvensk brukshäst här.

Värmlandsfår

Värmlandsfår. Foto: Karin Hjelmér

Värmlandsfåren är små och härdiga. En vuxen tacka väger 35-60 kilo. Färgen är mycket varierande, oftast är de svartgrå eller bruna men de kan även vara vita eller brokiga. Det är också vanligt med vita eller svarta fläckar. Baggarna har oftast horn medan tackorna är kulliga. Ullen varierar mellan olika typer men är oftast finfibrig vilket gör den lättarbetad.

Läs mer om Värmlandsfåren här.

Ringamålako

skånsk röd_500

Ringamålkon är en gammal ras av allmogetyp som upptäcktes först i Blekinge, senare upptäcktes flera olika typer av ringamålakor. Korna ser lite olika ut beroende på var de har hittats. Troligen har de samma ursprung, men har utvecklats olika då de varit isolerade från varandra. På Fredriksdal har vi en typ av Ringamålako som kallas för "Rögnaröd". De upptäcktes i ett fall av vanvård på en gård utanför Ljungbyhed. De flesta var så illa däran att de var tvugna att avlivas, och bara ett fåtal gick att rädda. Dessa räddade kor är idag grunden för bevarandearbetet för oss på Fredriksdal. "Rögnarödskon" har också många likheter med Skånsk herrgårdsko som var vanlig i Skåne på 1700-talet.

Läs mer om Ringamålakon här.

Väneko

Kor i sommarhagen. Foto: Eddie Granlund

Vänekorna är bra på att söka föda och klarar sig med magert bete. De är härdiga och tåliga mot kyla och lämpar sig väl som betesdjur i exempelvis naturreservat. Både tjur och ko har horn. Oftast har de vit rygg och är fläckigt tecknade i svart/ vitt eller brunt/ vitt på sidorna. Helt brokiga och enfärgade djur förekommer också. Vänekor är spensliga i sin kroppsbyggnad och ett vuxet djur väger mellan 400 och 500kilo.

Läs mer om Vänekor här.

Rubrik

Innehåll

Adress

Fredriksdal museer och trädgårdar 
Besöksadress: Gisela Trapps väg 1

Postadress: 251 89 Helsingborg

Kontakt

På telefon 042-10 45 00 når du Helsingborgs Kontaktcenter som kan svara på frågor rörande Fredriksdal och koppla dig vidare till rätt person vid behov.

Skicka e-post till Fredriksdal

Synpunkt på hemsidan

Kulturkort_grey_B100Ett års
semester
för 395:-

mittkulturkort.se

Nyhetsbrev

Håll koll på vad som händer på Fredriksdal och i kulturlivet i Helsingborg.

Prenumerera här