Göingeget

Denna gamla lantras trodde man var utdöd, men 1978 hittades två getter i Göingebygden i norra Skåne. Flera år senare fann man ytterligare en get av den gamla stammen i

Olofströmstrakten i Blekinge. Göingegeten är tillsammans med jämtgeten och lappgeten den sista resten av de många lantrasgetter som förr fanns i hela landet.

Göingegeten är en rest av den gamla skånska lantget som förr var vanlig i den sydsvenska skogsbygden. Geten kallades förr ”fattigmansko” eftersom även fattiga familjer hade råd att hålla en get för att få mjölk och kött. Raggen från getterna blandades med fårull för att sticka strumpor, ”raggsockar”. Getterna användes också som dragdjur till små kärror av de som inte hade råd att hålla sig med häst eller oxe. I Småland var getterna förr så vanliga att hela landskapet fick öknamnet Getapulien.

Göingegeten är en medelstor get, något raggigare och grövre än jämtgeten. Hanen kallas bock och honan kallas get. En bock kan väga 80 kilo, geten är mindre. Båda könen har stora horn. Färgen på djuren varierar mycket men är oftast vit, grå eller fläckig i vitt, grått eller beige. Även svarta fläckar och partier förekommer. Enstaka djur kan bli helt svarta. 

Geten får en till två killingar om året. Idag finns det endast ca 210 Göingegetter kvar och rasen är akut utrotningshotad.

Göingegetter på Fredriksdal

Stina: svart på knäna, mycket kelig

Lova: den som är mest grå

Maja: vit med gråa tecken och vita horn, kelig, dotter till Stina och Hugo

Alma: vit med lite gråa tecken, mycket kelig, dotterdotter till Lova. Känd från media efter att ha ätit pepparkakor i höstas. Har tillfrisknat och betar med de andra getterna i hagen.

Robin: nästan helt vit, tycker mycket om att stångas

Hugo: vit med gråa tecken

Killingarna Ask, Birk och Embla.