Linderödssvinet

Linderödssvinet härstammar från två områden, Linderödsåsen och Hallandsåsen.  Linderödssvinet är en relativt opåverkad rest av ett äldre svenskt lantrassvin.

Förr hölls svin oftast fritt strövande året om i de sydsvenska bokskogarna. Linderödssvinet har behållit sitt naturliga beteende. Hierarkin i en flock är stark och flocken följer sin ledare. De är bra på att söka föda och ägnar mycket tid åt att böka i jorden. Detta kan utnyttjas vid markbearbetning som till exempel vid föryngring av bokskog där linderödssvinen har visat sig vara  mycket effektiva. Det är sällan de har problem vid grisning och oftast är de mycket bra föräldrar. Suggan får vanligen 6-9 kultingar i en kull och hon vaktar dem noga.

Linderössvin är mycket härdiga och när det blir kyligare på hösten  lägger de snabbt på sig mer fett och får mer borst som skydd mot kylan. De trivs bäst utomhus, även vintertid.

Linderödssvinen har oftast rödbrun, gulaktig eller nästan vit  grundfärg med svarta fläckar men det förekommer även enfärgade djur. Djur med en ljus grundfärg har oftast större fläckar än de som är rödbruna. Öronen är medelstora och lite slokande. De har ett välutvecklat och rakt tryne. Deras kropp är kortare än hos de moderna raserna och täckt av kraftiga borst. Rasen växer långsammare än moderna raser, vilket gör köttet mera smakrikt.

Idag finns ca 300 djur, och rasen är hotad.

Fredriksdals linderödssvin

Galten Agaton är aktiv och duktig på att göra smågrisar. Lika duktig som sin framlidne far, Sune, var.

Suggorna Emelie och Roxy bökar omkring, nästan alltid på jakt efter något gott, och tycker om uppmärksamhet från besökare. Dom är duktiga mödrar och vaktar sina små väl.