Skånegås

Denna tamgås, som ursprungligen härstammar från grågåsen, har funnits i Skåne sedan vikingatiden. Förr var gäss en vanlig syn på gårdarna. Från gässen fick man kött, fjädrar och dun men de användes också till att vakta på gården.

På 1920-talet standardiserades skånegåsen, vilket innebar att man avlade fram ett enhetligt utseende på alla gäss. Detta medförde att det idag inte finns några oförädlade stammar kvar. Dagens skånegäss är av gammal skånsk stam av brokiga gäss, en förädlad lantrasgås.

Skånegåsen är den största av våra lantrasgäss. Den är lättgödd och växer snabbt.

Skånegässen är härdiga och trivs utomhus året om. Fjäderdräkten är vit med grå eller brungrå partier på huvud, hals, rygg, lår och stjärtfjädrar. Utbredningen av de mörka partierna kan variera. Näbben och benen har orange färg.

Det är en stor tung ras där hanarna vanligtvis väger 8-10 kg och honorna 7-8 kg. Gässen lever i par eller i familjegrupp med en gåskarl och 2-3 honor. De kan bli över 30 år gamla.

Honorna kan lägga 20-25 ägg/år och de har goda modersegenskaper. Ofta börjar de lägga ägg redan i mars. Äggen är vita och ruvningen tar 31 dygn. Hanen vaktar hela tiden honan och boet och kan vara mycket aggressiv.

Det finns inte fler än ca 200 skånegäss kvar och rasen bedöms vara akut hotad.

Efter att räven hade ätit upp gässen, kom ett nytt gåsapar till Fredriksdal i juli 2011. Hälsa på Folke och Arja vid hönsgården intill logen.