Landskapsbotaniska trädgården - en översikt

Landskapsbotaniska trädgården på Fredriksdal är den enda i sitt slag i hela norra Europa. Här finns 40 olika växtmiljöer från Skånes alla hörn anlagda. Som ett Skåne i miniatyr alltså. På en meter när skiftar omgivning, markväxter och färgskalor. 

Skogar
Almskogen   Alskogen   Askskogen    Björkskogen
Bokskogen   Ekskogen   Granskogen  Lövblandskogen    Tallskogen

Ängar
Ängarna      Fuktängen     Torrängen    Lövängen

Vatten     
Aledammen    Havsviken     Lövängen

Kulturlandskap   
Allmogeåkern     Enefäladen

Samlingar
En-genbanken    Björnbärssamlingen

Torrängen
En torräng som ligger bredvid en fuktäng? På Fredriksdal är allting möjligt! Här står enarna stolta och på marken under växer olika gräs och växter som trivs i torka. Kanske några tips till den egna soldränkta tomten?

Torrängar finns framför allt i kalkområden i de sydöstra delarna av landet, ofta på kreatursbetade slänter mot söder. Ängsbackarna vid Glumslöv och Ven är klassiska platser.

Artrikedomen är stor. De flesta örter är vår- eller försommararter, som utnyttjar tiden innan vädret blir torrare. Viktiga arter är puktörne, fårsvingel, darrgräs, ängshavre, brudbröd, backsmultron, bockrot, backtimjan, axveronika och gulmåra. (Tillbaka)

Fuktängen
Ett tydligt kännetecken på fuktängen i juni-juli är att den formligen sprakar av färg! En fantastisk upplevelse. Här bor också en och annan and, och på våren kan man njuta både orkidé och lundviva.

I Skånes kalkområden fanns förr många kärr och fuktängar med en mycket speciell och omfattande artrikedom. De flesta fuktängar är idag utdikade och förvandlade till åkrar.

I fuktängen på Fredriksdal växer bla smörbollar, gökblomster och majnycklar, en orkidé som nästan bara finns i Skåne. Längs bäcken finns rikligt med bäckbräsma och trubbtåg. I juli månad är fuktängen en färgsprakande upplevelse i alla nyanser av gult och rosalila. För att behålla denna fantastiska artrikedom, sköts fuktängen på gammalt sätt med lie och räfsa.

I fuktängens torrare partier växer rikligt med lundviva. Längre upp i slänten avlöses den av den vanligare gullvivan. Förr användes gullvivan till te för sina slemlösande egenskaper. (Tillbaka)

Lövängen
Lövängarna var förr ett måste på varje bondgård. Idag är de nästan helt försvunna. Men på Fredriksdal kan du fortfarande se de tvärt avklippta träden, stenrösena och i juli kan du följa slåtterarbetet med häst och lie.

"Äng är åkers moder" är ett uttryck som myntades redan på vikingatiden, då människan började skapa lövängar. Talesättet kom sig av att ju mer hö och lövfoder ängen gav, desto fler djur kunde man hålla och desto mer gödsel fick man till åkern.

Lövängen är en träd- och buskbevuxen slåttermark, vars huvuduppgift förr var att producera rikligt med vinterfoder åt kreaturen. Den var bondens viktigaste markslag, oftast mångdubbelt större än åkern.

Lövängar förekom främst i den nordöstra delen av Skåne, i skogsbygden. I dag är nästan alla lövängar borta på grund av igenväxning, uppodling eller skogsplantering. (Tillbaka)

Almskogen
Almskogen på Fredriksdal ser man lätt när man passerat genom systematiska trädgården. Ett fång av döda trädstammar som sticker upp alldeles efter grinden. Det är almsjukan som varit framme, men vi låter träden vara och ser vad naturen hittar på!

Fredriksdals almskog har sin förebild i Örup i sydöstra Skåne. Almen var förmodligen ett av de allra tidigast invandrade ädellövträden, troligen redan 7000 år f Kr. Almskogen är ganska rik på växter. Under träden finns ofta hasselbuskar, olvon och benved. På marken växer skogsbingel, gulplister och myskmadra. Myskmadra är mycket välluktande. Torkade kransar av myskmadra spred förr sin väldoft i hemmen. Skogsbingeln har oansenliga blommor och finns avbildad tillsammans med Linné på våra hundralappar.

Den fruktade almsjukan, som slog till i slutet av 1970-talet, har kraftigt minskat antalet almar i det skånska landskapet. Almsjukan sprids framför allt med splintborren. Ett träd som drabbas av almsjuka kan inte ta upp vatten eller näring utan dör av torka. (Tillbaka)

Allmogeåkern
Fredriksdal är verkligen ett levande museum! Allt vi odlar här är för att bevara något som är på väg att försvinna. Vi samlar t o m på ogräs! Fantastiskt vackra åkerogräs vill vi bevara. Titta i allmogeåkern, precis bredvid en-genbanken. På sommaren dallrar det av färg.
 
Många arter som förr var vanliga på åkern håller på att försvinna. Orsaken är det allt intensivare jordbruket med effektiv utsädesrensning och kemisk ogräsbekämpning.

Det bästa sättet att bevara växter och djur är att skydda deras livsmiljö. Det är dock inte möjligt när det gäller åkerogräs. De är beroende av återkommande störningar i miljön, framför allt jordbearbetning. Men modernt jordbruk innebär att många ogräsarter inte kan fortleva på vanliga åkrar.

För att bevara dem måste det till speciella hjälpinsatser, exempelvis odling på allmogeåkrar. Med allmogeåker menas en odling med äldre brukningsmetoder utan handelsgödsel och kemisk ogräsbekämpning, och helst med äldre sorters spannmål. (Tillbaka)

Ängarna
Tänk dig en blommande äng! Gullviva, mandelblom, kattfot och blå viol… På Fredriksdal frodas de vilda artrika ängarna som en gång fanns över hela Skåne. Kanske ser de ut som vanliga gräsmattor på vintern, men sedan…!

Ängen är ett stycke levande kulturhistoria men också en genbank på grund av sin stora artrikedom. En äng kan hysa inte mindre än 40-50 arter av blommor och gräs per kvadratmeter. Ingen annan svensk naturtyp kan visa upp en sådan artrikedom och blomsterprakt som ängen.

Ängen har minskat mycket kraftigt sedan 1900-talets början på grund av att man odlat upp den till åker eller vall, planterat skog eller helt enkelt låtit landskapet växa igen. I dag återstår bara en liten del av den traditionellt skötta ängen, och innebörden av ordet äng är på väg att försvinna. (Tillbaka)

Havsviken
Fredriksdals landskapsbotaniska trädgård innehåller över 40 olika växtmiljöer – t o m en liten havsvik! De vilda ängarna övergår i strandäng med en böljande sanddyn.
 
Kring havsviken på Fredriksdal kan man se exempel på flera olika saltpåverkade växtmiljöer! Sanddynen, strandkanten och havsstrandängen.
Sanden i dynen binds av djuprotade gräs som sandrör och strandråg. I dynen finns också strandkål och sparris, ursprungen till våra köksväxter. I strandkanten, alldeles nedanför sanddynen, växer en annan typ av växter som tål höga salthalter. De har ofta tjocka, vätskefyllda blad och ser saftigt tilltalande ut. Exempel är skörbjuggsört och strandkrypa. Skörbjuggsört är rik på c-vitaminer och användes förr som skeppsproviant för att förhindra skörbjugg.

Havsstrandängen domineras av den ljuslila strandtriften, som blommar en stor del av sommaren. I kanten mot bokskogen växer rikligt med havtorn, medan vresrosorna ståtar i den andra änden. (Tillbaka)

Ekskogen
Eken är trädens konung. Fredriksdals ståtliga ekar ligger alldeles intill bokskogen. Nog känner man ett sus av historisk tid när man vandrar här! En ek kan bli nästan 2000 år!

Fredriksdals ståtliga ekar i ekskogen planterades här under 30-talet, och det finns idag en rik undervegetation av doftande vildkaprifol, vit - och gulsippor, skogsviol och liljekonvalj.

På Fredriksdal hugger vi ibland ner ekar för att kunna plantera in yngre träd, och på så sätt få en variation i ekarnas ålder. En ek kan bli nästan 2000 år gammal, och allt får allt fler invånare efterhand osm den åldras. Mer än 500 arter är inte ovanligt.

Eken, trädens konung, har genom sin styrka, skönhet och långa levnad ofta ansetts som ett heligt träd.

I Skåne ansåg man att brännvinsdrickande under ekar om våren var ett säkert sätt att vinna järnhälsa. Ännu säkrare och bättre blev kuren om drycken varit nedgrävd under trädets rötter i ett år. (Tillbaka)

Tallskogen
I tallskogen, intill granskogen kan man vandra på en mjuk matta av barr. Kommer man hit från bokskogen känns det som att gå in ett mörkt och spännande rum.

Tallen har små anspråk på näring och växer ofta på åsar med magra, steniga och torra marker. Den trivs också i sandig jord.

Kruståtel är en av karaktärsarterna i tallskogen på Fredriksdal. Marken har med åren blivit mera näringsfattig och undervegetationen är därför betydligt mer sparsam än till exempelvis ekskogen mittemot.

Tallen har långa barr som sitter två och två, till skillnad från granens kortare barr som sitter ett och ett. Tallbarren innehåller en eterisk olja, som ansågs bra mot förkylning och i bad mot reumatism. Precis som granen har tallen årsskott som är rika på C-vitamin. På 1700-talet var det vanligt att krydda brännvin med tallens årsskott, «tallstrunt».

Under missväxtår  förr i tiden blandade man tallbark i brödet för att dryga ut mjölet och fick sk barkbröd. (Tillbaka)

Enefäladen
Det var en gång en by. Byn hade en betesmark tillsammans för alla djuren. Idag finns inga sådana byar längre, men betesmarken kan ha sett ut som den vi har här på Fredriksdal.

Det är de skånska åsarnas enefälader, som stått modell för Fredriksdals enefälad. Den är av gräshedtyp med arter som bl a kruståtel, rödven, vildrosor och slån.

Enefälader är rester av de gamla byarnas gemensamma betesmarker. De måste regelbundet betas för att inte växa igen. Här låter vi våra lantrasdjur beta för att hålla enefäladen öppen och levande. Normalt blir enen tre meter hög men kan i enstaka fall bli över tio meter. Enen är karaktärsbusken framför andra och har spelat en viktig roll i folkhushållet. Riset användes till rökning av matvaror och enbären nyttjas fortfarande som krydda till kött, gin och genever. De missbildade barren, "kikbär" ansågs förr ha kraft mot kikhosta. (Tillbaka)

Granskogen
Granskogen är fylld av stora tunga grenar av barr, och på våren täcks marken av söta vita blommor av ekorrbär och harsyra. Det är något speciellt med granskogar. Mörkt och spännande.

Granen växer inte naturligt i den skånska myllan, utan trivs bäst i surare jord i landets urbergsområden. Där växer det rikligt med blåbär och lingon och marken täcks av olika gröna mossor. I Fredriksdals odlade granskog fanns till en början inget annat än själva granarna. Efterhand som marken blivit surare har bl a ekorrbär och harsyra börjat trivas här. På 70 år har hela marken ändrat karaktär, vilket är mycket kort tid.

I folkmedicinen ansågs en blandning av grankåda, såpa och smör vara ett verksamt plåster.

Vår jultradition att ta in och klä en gran kom från Tyskland via Danmark på 1800-talet och spreds först i de förmögna hemmen i städerna. (Tillbaka)

Askskogen
Askskogen är speciell. Redan de gamla vikingarna trodde att hela världen egentligen var ett jätteträd, en ask, som de kallade Yggdrasil. Här kan du se hur askar ser ut. Det är ett av ett 40-tal olika trädgsorter på Fredriksdal. Passa på och gå en träd- och buskstig om du vill lära dig mer om träd. Hämta information i entrén.

Asken är en art inom familjen syrenväxter och räknas som ett av de ädla lövträden. Asken slår ut sist av alla lövträd och fäller sina blad först av alla. Detta har gett upphov till namnet kungsträd; trädet som kommer sist och går först! På Fredriksdal kommer ibland frågan om de «döda» träden inte ska tas bort. Då är det ofta askarna som ännu inte slagit ut. Här har askskogen en rik undervegetation med bla vitsippa, gulsippa och desmeknopp. Marken är näringsrik och full av liv. Allt från feta daggmaskar till jordlöpare och andra skalbaggar.

Genom en betydelsefull lövtäkt har asken också spridits till mindre näringsrika marker. Som vinterfoder var denna lövtäkt förr lika viktig som höskörden. Under vikingatiden trodde man att hela världen var en hög ask. Den hette Yggdrasil, som betyder Odens häst.

I folkmedicinen trodde man att asksaft skyddade  mot pesten. (Tillbaka)

Bokskogen
På våren ser marken under bokarna ut som snödrivor. Miljontals vitsippor, lätt skuggade av ljusgröna, nyutslagna bokblad. En bokskog är nästan det skånskaste som finns, så självklart finns det på Fredriksdal. Fast här kan man gå runt hela på några minuter. Sedan är man inne i nästa sorts skog. I södra Sverige bildar boken naturligt stora skogar.

Redan tidigt på våre när blomknoppparna tjockare än bladknopparna. Lövsprickningen sker hastigt. Över en natt står bokskogen, som dagen förut varit olövad, som genom ett trollslag klädd i den skiraste grönska. Boken tränger ut andra lövträd, eftersom lövverket släpper igenom så lite ljus.
I Fredriksdals bokskog växer rikligt med gulplister, harsyra och vitsippa. På våre nsyns också vårlök, blåsippa, gulsippa och bukstjärnblomma här.

Bokveden är hård men lättkluven. Virket har fortfarande en mångsidig användning, och de näringsrika ollonen är ett värdefullt tillskott för viltet i våra skogar.

Här i bokskogen finns också inslag av avenbok som känns igen på den randiga stammen. (Tillbaka)

Björkskogen
Om bok är typiskt skånskt så är nog björk typiskt svenskt. Som en vit klick bryter den av på stigen längs bokskogen. Både den med och utan vårtor.

På Fredriksdal växer såväl vårtbjörk som glasbjörk men också en dvärgbjörk.

Björken kan bli upp till 30 m och blir högst 300 år. Stammens ljusa näver är trädets främsta karaktärsdrag. Hos vårtbjörken spricker den med tilltalande ålder upp till en skrovlig skorpbark, medan glasbjörkens stam behåller mycket av den ljusa slätheten.

Virket används numera främst som massaved men också som fanér vid möbeltillverkning. Veden är också ett utmärkt bränsle. Björkriset har använts till kvastar och vispar, och fastlagsris och påskris var alltid av björk. Trädet har också haft en mångsidig användning inom folkmedicinen. (Tillbaka)

En-genbanken
En en är inte bara en en. Fast egentligen är den det. I Fredriksdals genbank för enar finns alla former, från höga smala pelare till krypande utspridda buskar. Ändå är det samma sort allihop. Fascinerande!

Alla enarna här i Fredriksdals genbank tillhör samma art. Det finns bara en art av en i Sverige, Juniperus communis, men den kan variera mycket i form. Det har delvis genetiska orsaker, men beror också på i vilket klimat de växer. Längs havskusten blir enen krypande och inåt landet, i lugnare lägen, mer pelarformade.

Till genbanken på Fredriksdal har 3-4 plantor samlats in från olika ställen i Skåne, bl a från Kullahalvön, Hallands Väderö och Anderstorps Eneskog. På så sätt kan man här se de olika genetiska variationerna.

Många av dagens enefälader hur vuxit upp under perioden 1650-1850, då omfattande skogsarealer skövlades genom överbete och vedtäkt. Enen är tvåbyggare, d v s den har han- och honblommor på skilda buskar. Den växer långsamt och kan bli mycket gammal, upp till 2000 år. (Tillbaka)

Aledammen
Kring Aledammen är stämningen verkligen magisk. Här växer bl a jätteormbunkar precis som på dinosauriernas tid. Alarnas långa grenar hänger ut över vattenspegeln. Det är som en saga.

Små vattensamlingar som dammar, märgelgravar och diken är viktiga miljöer för både växter och djur. Dammen på Fredriksdal anlades i mitten av 50-talet. Många intressanta arter har planerats in genom åren. Till de mest intressanta hör jättefräken, en art som bara förekommer på två ställen i landet. Elfenbensvita sparrisliknande skott med sporer avlöses på sommaren av gröna sterila skott som liknar granar.

På våren kantas dammen av blommande lungört som under sommaren ersätts av ett hav av högvuxna örter. Här finner man bla  hampflockel, rosendunört, jättebalsamin och älgört. Te på älgört är bra mot huvudvärk. Hela växten innehåller salicylat, ett ämne som är verksamt i värktabletter.
Vid dammen växer också naverlönn som bra förekommer naturligt på en plats i landet, i Svedala utanför Malmö. På våren hörs ljudet av kväkande grodor och varje år syns rörhönan simma omkring med sina ungar i släptåg. (Tillbaka)

Lövblandskogen
Här blandas olika svenska lövträd och månviolen sprider sin underbara doft. Denna sorts skog kommer man till när man gått över fuktängen söderut. Sedan väntar fler äventyr och skiftande miljöer. Hela tiden är det något nytt.

Detta är en fuktig och näringsrik lövblandskog med en frodig och artrik flora. Här trivs bl a tandrot, hässleklocka, aklejruta och vitskråp.

I lövblandskogen på Fredriksdal växer så gott som samtliga svenska lövträd som exempelvis al, hägg, lind, bok, rönn och avenbok. Typiskt för lövblandskogen är att det finns ett «mellanskikt» som består av buskvegetation. Här växer bl a rikligt med måbär.

Ursprungligen var majstången ett lövträd som bars hem till gården i hopp om ökad fruktbarhet och fruktsamhet på åker och i ladugård. Majstången har fått sitt namn av ordet maja, som betyder klä med löv. Den var från början ett rituellt träd och en fallossymbol. (Tillbaka)

Alskogen
I kärret står alarna och väter sina fötter, och rötter! På vintern är här riktigt trolskt och på våren vidunderligt med blommande ramslök och strutbräken. Det vilar något lömskt över alen. Förr sade man ”Trädet som avlövas grönt och färgar svart kan det inte stå riktigt rätt till med!”

Alen är det enda träd som tål att stå med «fötterna» i vatten och växer därför ofta nära sjöar och åar. Även här på Fredriksdal övergår alskogen i ett kärr med stående vatten. Alen kan växa på kvävefattiga marker. Den behöver inte heller ta tillvara näringen i bladen på hösten utan fäller sina blad gröna.

I alskogen växer rikligt med ramslök, vars blad ser ut som liljekonvaljblad. Den sprider under våren kraftig doft av lök. I alskogen trivs också strutbräken, månviol och munkhätta.

Alpinnar lär hindra dricka att surna och smör att härskna, medan löven sägs ha förmågan att fördriva råttor ur uthusen. Förr tyckte man att det lurade något lömskt över alen. "Trädet som avlövas grönt och färgar svart kan det inte stå riktigt rätt till med..." (Tillbaka)

Björnbärssamlingen
I Fredriksdals botaniska trädgård finns en björnbärssamling med landets samtliga björnbärsarter, ett drygt 30-tal.
Björnbär har mycket kraftiga taggar, med vilkas hjälp de klänger sig fast  och tar sig upp i buskar och träd. Björnbärssnår blir därför ofta totalt ogenomträngliga.
Björnbär finns i södra och mellersta Sverige, gärna i kusttrakter. De saftiga och aromatiska frukterna är C-vitaminrika och avkok av bär och blad användes förr inom folkmedicinen och ansågs bl a vara urindrivande. (Tillbaka)