Stallet är den näst äldsta byggnaden på Fredriksdal. Sedan 1811 har kreatur huserat här. Då var det ett modernt stall med släphiss och hästvandring som drev höhissen. När efterfrågan på mjölk blev stor 1875 byggdes stalletssödra del ut.

Sedan någon vecka är byggmästare Michael Andersén och hans team på plats och lägger nytt spån på stallets tak. Det doftar tjära. Spånen, som är som små träplattor, skärs ut i furu och tjäras. Traditionen att lägga spåntak har varit levande sedan vikingatiden. Men det var först när sågverken kom igång som spåntaken blev vanligare i Skåne. I det skogstäta Norrland stöter man på spåntak oftare än i Skåne. Spånen läggs som tegelpannor med förskjutning i höjd- och sidled och överlappar varandra för att det ska hålla tätt. Stallets tak blir tre lager tjockt.

Om Michael Andersén

Michael är en av Sveriges få diplomerade byggmästare i traditionell byggteknik och driver Byggnadshantverk i Helsingborg AB. Han använder bara ekologiskt material. Han bor i ett korsvirkeshus som han själv byggt. Sedan 1996 har Michael Andersén varit inblandad i restaureringar, ommålning, putsning och tvättning av Fredriksdals historiska hus.

Känner du röken? Över elden turas museibonde Bo Dahlgren, djurskötare Katarina Hagelberg och Johanna Ahola och Sven Ingvarsson om att hetta upp fibrerna i granvidjorna. Ett nytt staket håller på att ta form mellan in- och utmarken strax nordost om stallet. Mellan stavarna som sticker upp läggs slane av gran. För att hålla dem på plats, tvinnas vidjor av gran som knyts med en rejäl knop. De jobbar två och två men egentligen borde de vara tre stycken: en som hettar upp fibrerna i vidjorna (så att de inte knäcks när de knyts) och två som med gemensamma krafter sätter dem plats.

En färdigknuten vidja håller slanen på plats i stängslet. Stängslet som görs kallas skihag, hankgärde eller smålandsstängsel. Till höger värmer Bosse upp en vidja. Märk att björkarna i bakgrunden redan har musöron och skimrar i lila! Här kommer våren smygande redan i januari. Foto: Katarina Fagerström.

Bosse Dahlgren och Sven Ingvarsson med skihagen i bakgrunden. Foto: Katarina Fagerström.

Bokar har fällts i bokskogen. Johanna Ahola och Sven Ingvarsson har spänt för Grålla och tack vare hästens svettiga insats städas platsen snabbt upp från de fällda bokarna. Det fällda blir flis och snart ska nya träd planteras.

Träden faller och hästarna svettas när de städar upp avverkningen på Fredriksdal. En föryngringsprocess har börjat. I Botaniska trädgårdens södra del kommer träd som skuggar samlingen med svenska björnbärsarter att tas bort.

Engelska parken

Några bokar är i dåligt skick i Engelska parken. För att säkra återväxten av nya träd och släppa in mer ljus i parken, tas träden ner. I parkens östra bryn tas andra ner för att de skuggar köksträdgården. Framöver ska de ersättas med lägre bärande träd, både med hjälp av naturlig föryngring och plantering.

Ängen förbättras när bokskogen avverkas

Under vintern fäller vi fem avenbokar och en bok i bokskogens norra bryn. Träden är inte sjuka, men de skuggar slåtterängen. För att kunna utveckla och bevara floran på ängen tar vi bort dessa träd.

På ängen växer den fridlysta och sällsynta kärrnävan, brudborste, blodnäva, prästkrage, stor och liten blåklocka, höskallra, rödklint, gullviva, kråkvicker, den mycket sällsynta humlesugan (läkebetonika) och många andra vackra och fascinerande växter. Att de här slåtter- och betesgynnade arterna trivs har bidragit till att Länsstyrelsen har klassat ängen som slåtteräng med särskilda värden. I vår och sommar kan du passa på att njuta av ängens blomprakt!

Den fridlysta kärrnävan, Geranium palustre, som växer i de fuktigare delarna av ängen. Foto: Jakob Sandberg

De yttersta träden som skuggat ängen har tagits bort. Några nya små avenbokar kommer att planteras på ett passande avstånd från ängen. Foto: Jakob Sandberg 

Hasslarna på Lillaryds ängar föryngras

Hasselbuskarna på Lillarydgårdens ängar föryngras regelbundet för att använda hasselkäpparna och för att undvika att ängen blir alltför skuggad. Hasslarna i det så kallade hässlet kring Teglarödstugan står så tätt att man måste föryngra lite fler åt gången för att de ska få ljus nog att kunna växa upp igen. Det är nu dags att öppna upp för att det ska komma mer ljus åt ängen under så att den åter kan ge en fin flora och ett gott hö.

Med jämna mellanrum får hasslarna ge vika för till förmån för en frodigare äng. Foto: Jakob Sandberg

På den nyskapade ängen kring Lillaryds ängslada tas några träd bort för att de torkar ut eller skuggar ängen lite för mycket. Hagtorn och andra buskar med tornar hindrade slåtterarbetet och fanns inte i ängarna. Därför tas de bort. I den fuktiga ängen finns vackra alar och olvon som är på tillväxt och kommer att pryda ängen framöver tillsammans med alla blommor.

Vill du veta mer?

Kontakta gärna botanist/landskapsvårdare Jakob Sandberg, Jakob.Sandberg[at]helsingborg.se eller via Fredriksdals museer och trädgårdars reception, telefon 042-10 45 00.

En fontän har idag gjort entré i Rosariet på Fredriksdal. Det är i den norra delen som denna vattendroppande skönhet ska förgylla lugna stunder bland rosorna.

Fontänen heter Vattenlek och producerades redan på 1930-talet. Den formgavs av Rolf Bolin och Olof Hult och tillhörde Näfveqvarns produktion. Idag vet man att det på tre ställen runt om i Sverige finns så kallade tvillingfontäner. Ett av dem är på Råå i Hans Lars lycka.

Vattenlek har tidigare varit i privat bruk men hittades i stadens gömmor.

Nu har den renoverats upp och idag sattes den på plats i kylan på Fredrikdsdal. Installationen gick fint och nu längtar vi till våren och sommaren då vattnet kommer att porla.

Gör ett vinterbesök i Rosariet redan nu och se den vackra fontänen!

Vattenlek sätts på plats. Foto: Matilde Hall

Fontänen hissas ner med hjälp av kranen...Foto: Matilde Hall

... och tas emot på den rosenbuskprydda marken. Foto: Matilde Hall

Läs HD:s artikel om Vattenlek.

Det luktar vår när när fjorårets gräs och hö bränns. Bränningen gick utmärkt igår. Vi brände bort gammalt gräs från betesmarkerna i Fredriksdals östra delar för att förbättra djurens bete. Småskalig naturvårdsbränning är en gammal metod som börjar bli alltmer vanlig igen. Det blåste inte så mycket så riskerna för att elden skulle sprida sig var minimala och vi kunde elda på i lugn och ro. Vi fick ganska mycket gjort!

Det är ännu ganska tidigt på bränningssäsongen. En del fukt finns kvar i marken vilket dämpar. Så vi fick inte eld på gräset i nordsluttningarna som ännu inte hade torkat upp. Det rykte en del men grannar börjar nog vänja sig vid brandrök härifrån. Bra.

Imorgon, fredag, ryker och doftar kanske våren igen!

Det är svårt att inte ha blåsippan som en av sina absoluta favoriter bland vårblommorna. Blommorna med sin ljuvliga blå till lila färg på de håriga blomstjälkarna. Den lilla blåsippan riktigt lyser mot oss där den står bland alla bruna fjolårslöv. Blåsippans blad kommer ju först efter blomningen.

Om du kommer till Fredriksdal snart, kan vi rekommendera att ta till höger efter huvudentrén förbi rosariet och ut i Botaniska trädgården. Du passerar fuktängen och genom alskogen och vidare söderut till bokskogen. Två blåsippor, Hepatica nobilis, blommar i det hörn av bokskogen som vetter mot granskogen. Cirka tre meter in ser du de små sipporna som är markerade med bambukäppar. Men var försiktig så att de inte blir nedtrampade. Blåsippan är fridlyst i bland annat Skåne. Den är mycket långlivad där den växer, men den sprids numera sällan till nya växtplatser.

Snart kommer marken i hela bokskogen att översållas av släktingen vitsippans, Anemone nemorosa, vita blom. Välkommen tillbaka då!

Blåsippor i bokskogen. Foto: Jakob Sandberg