Regnet har gjort jorden klistrig och gör det svårt för trädgårdsarbetarna att vändgräva. Men det finns gott om andra saker att göra när jorden är tung av väta.

– Det är sällan det regnar hela dagar som det gjorde i onsdags förra veckan. Sådana dagar får vi improvisera och göra annat, som att gräva bort hallon- och björnbärssnår, klippa ner perenner och ordna vinterskydd för bland annat kronärtskockorna. Nu är vitlöken satt i köksträdgården och vi sätter tulpanlökar i ekfat, säger Sara Utter, arbetsledare på Fredriksdal.

Även om det mesta håller på att slumra in för vintern, lever det sista av 2010 än. Vinteräpplena väntar på att få mogna.

– Förhoppningsvis har vi Eldröda duväpplen till Fredriksdals julmarknad. De är både goda att äta och fina att dekorera granen med, säger Sara Utter.
--------------------------------------------------------------------

Tips!

Undrar du hur man bäst vinterbonar i trädgården? Kom och besök trädgårdsmästarna på Fredriksdal. Så här års hittar du dem i rosariet, köksträdgården och trimmandes i dikena, där marschallerna ska lysa under julmarknaden.

Visste du…

Att äpplen utsöndrar ett ämne som får frukt och grönsaker att mogna fortare? Fruktskålar i all ära men ha en separat skål för äpplena för att skydda de andra frukterna.

Använd äpplenas påskyndande mognadsämnen till din fördel: Lägg ett äpple tillsammans med en hård och omogen avokado så blir den snart ätbar.

Oplanerade fällor

Har du snubblat i rosariet? Hoppas inte. Rosorna har inhägnats med nät som ska förhindra att kaniner ger sig på dem under vintern. Men det är lätt att snubbla över näten. Innan olyckan är framme stängs rosariet för säsongen och numera är rosenentréerna blockerade med buxbomskvistar i stora korgar. 

 
Philippe Plöninge och kollegor har gjort buxbomen till rosariets portvakt för att förhindra snubbel bland rosorna.

Medan tomten sover

Om drygt en vecka är det dags för Jul på Fredriksdal. Förberedelserna är i full gång och Sara Utter med team är belåtna över att ha hunnit få ner alla feststavar i marken innan snön föll och jorden frös.

– Här ska bykstugan stå, säger Sara Utter och pekar ner på den snötäckta marken.

Som om det skulle säga något. Men det råder stora planer för stigen genom den Engelska parken. Hemliga planer. Installationen Midvinter börjar ta form med symboler för hur julen förbereddes förr.

Konstnärerna har just kommit till Fredriksdal för att diskutera hur arbetet ska läggas upp under de sista veckodagarna. Redan den 25 november är det full rulle i verkstaden där de hemliga installationerna växer fram. Utan att avslöja för mycket kantar snart vindpinade kransar, väldoftande tvätt och ett matförråd som räcker till rotmos hela vintern lång längs hela stigen. Men vänta, vad är det som skymtar vid stigens slut – något enormt, gult och som doftar… grillade äpplen? Svaret får du nästa helg.

Med den här travade veden förvandlas...

... snart den här tomma ytan till något intressant i julfirandet.

Moderna stängsel är elektriska för att förhindra att djur smiter. Förr var det såklart annorlunda. Beroende på var man bodde i Skåne, användes sten, jordvallar, träd och buskar för att hindra djuren. Man skyddade alltså ängarna och höet, som sparades till djurens vinterförråd, från att käkas upp i förtid.

Stommen till flätgärdena sattes i marken långt innan tjälen kom. På bilden: Sara Utter.

Det är dags för en förnyelse av en typ av stängsel på Fredriksdal. Förra veckan sågade trädgårdsarbetarna ner hasselbuskarna och samlade grenarna i stora högar. Högarna är denna vecka dock bortom igenkänning, täckta av snö som de är. Av hasselgrenarna och ekstolparna som står på parad längs ängarna intill engelska parken ska det flätas ett staket – ett så kallat flätgärde.

– Så gjorde man förr framförallt i Skånes risbygd, förklarar Sara Utter, arbetsledare i Fredriksdals parker och trädgårdar. Då delades nämligen ägorna på landet in i utmarker och inmarker. Gärdena skyddade bland annat inmarkernas ängar som på somrarna slogs för att bli kreaturens foder under vintern.

Varannat hassel är nedtaget. Av grenarna till höger ska det flätas staket.

Hassel mår bra av att klippas ner då och då. Det kallas föryngringsbeskärning och gör att fruktträden som står bredvid får mer ljus. Ser det tomt ut vid fruktlundarna är det för att varannan hasselbuske har tagits ner för att släppa fram ljuset i vår.

Arbetet med att fläta stängsel sätter igång i februari.

Färdiga flätgärden.

Det knattrar om Kent Olssons sju ton tunga häckklippare. Han är ljusmakaren – speciellt inhyrd för att klippa häckarna så att ljuset kan komma in i lövgångarna på Fredriksdal. Föryngringsprocessen av de stora avenbokshäckarna är i full gång.

Med maskinen når Kent Olsson från GrönyteTeknik tolv meter ovan mark. Ingen av Fredriksdals maskiner kan mäta sig med det. Släntklipparmen, som saxen sitter på, kan svänga 240 grader och kan klippa upp till två meters toppar på tio meters höjd.

– I lövgångarna var det brett som tusan, berättar Kent Olsson. Jag fick sticka upp klipparmen mitt i lövgången och klippa den åtta meter breda toppen i två omgångar.

Årsskotten har klippts bort och häckarna ska klippas in en och en halv meter på höjden. Det blir skirare där grenarna har tunnats ut i toppen och ljuset släpps in. Det känns ljust och befriande.

Inger Brandin, arbetsledare på Fredriksdal, har varit med om att besökare har blivit upprörda när träd och buskar föryngras. Man kan ju lätt fästa sig vid träd och lummiga buskar.

– Klippningen är nödvändig för att vitalisera häckarna så att de kan behålla sin mäktiga form, förklarar Inger Brandin.

Häckklippningen med Kent Olssons maskin tar sex till sju dagar. Avenbokshäckarna står kvar om än med en ny frisyr. Näst på tur för klippning står fruktträden och rosorna. Men det fixar Fredriksdal för egen maskin.

    
Avenboksallén före jul.                                    Och den nya looken 2011. 

Systematiska trädgården var omgiven av höga avenbokshäckar. Som stängsel, upplevde besökarna dem, och styrde om promenaden till öppnare områden. Häckklippningen fortsätter och nu är det åter fri insyn till systematiska trädgården.

Lotta Ekenroth räfsar ihop avklippta grenar. Häckarna är numera 1, 15 meter höga.

I fruktträdgården är det dags för beskärning av träd. Philippe knipsar vant med sekatören bland astrakankronorna. Att beskära fruktträd är en balansgång: ett knips på fel ställe och årets fruktskörd äventyras. Fruktspjuten behålls, utväxter kapas på behörigt avstånd från fruktkuddarna och snart får träden vila innan det är dags för blomning.

Philippe Plöninge vet hur fruktträden ska beskäras. Här får en vit astrakan sig en omgång av sekatören.

Av många olika anledningar. Vissa fälls av säkerhetsskäl, andra för att öppna upp gläntor för att ny växtlighet och djur ska få solljus. Det kan vara för att ge rum åt äldre knotiga träd för den biologiska mångfaldens skull.

Många tysklönnar (Acer pseudoplatanus) har fällts. När tysklönnen först planterades i Sverige var det som prydnadsträd. Men den sprider sina frön lätt och blir allt vanligare. På Fredriksdal hade arten börjat trivas i många av skogsdungarna men tas bort för att växtmiljöernas särarter ska kunna vidareutvecklas.

Janne Ingemarsson sågar ner sötkörsbär (Prunus avium).

Vintern är en bra tid att fälla träd. Då är de avlövade, man har mindre annat arbete att göra med odlingar och jordbruk. Och behöver man använda maskiner, skadar de markerna mindre när tjälen gjort dem hårda.

Stammen av ett två-stammigt sötkörsbär (även kallad fågelbär) i genomskärning.

Staketflätning

Av hasslet som togs ner före jul flätas det nu staket. Ingela Kämpe bändar vant hasselgrenarna mellan ekstolparna. – Det är perfekt att fläta gärden på vintern. Jorden är fast utan fukt som kan göra staketet skevt. Gärdet kommer att sitta som berget.

Ingela Kempe flätar gärden av hassel.

I Botaniska trädgårdens enefälad – mellan tallskogen och havsviken - har förra årets vissna löv och gräs gått upp i rök. Fredriksdals lantraskor kan se fram emot bättre bete – och en vackrare enefälad – i sommar.

Trädgårdsmästarna Inger Brandin-Ingelstam och Lotta Ekenroth håller elden i schack.

En typisk enefälad fungerade i äldre tider som byarnas gemensamma betesmark. Betande djur, torka och brist på näring i de skånska åsarnas magra jordar gjorde att gräs och örter var kortvuxna.

På Fredriksdal har dock tallskogen och bokskogen som omger enefäladen fått växa fritt i 80 år. De har skuggat enefäladen vilket har gjort växtligheten frodigare där. Förra året var korna dessutom upptagna på annat håll på Fredriksdal och fäladen blev inte betad.

Frön hittar rätt

För att enefäladen ska kunna återfå sin forna glans har den just blivit avbränd. Att bränna marken är ett gammalt sätt att skapa åkermark eller bra bete för djuren. Att bränna har återupptäckts som ett sätt att bevara en mångfald av växter och djur. Det gamla gräset som legat som ett lock över jorden försvinner så att frön kan leta sig ner i marken och gro. Och kväve som samlats från döda växter och som annars skulle gödsla marken, försvinner i bränningen.

OBS! Av säkerhetsskäl bör man bara bränna om man har erfarenhet, gjort de säkerhetsåtgärder som behövs och följer kommunens regler.

Vill du veta mer om naturvårdsbränning – hör av dig till Fredriksdals botanist/landskapsvårdare, jakob.sandberg[at]helsingborg.se

När man lämnar engelska parken och går in i Fredriksdals landskapsbotaniska trädgård, möts man av torrängens och fuktängens blomsterprakt.

Majnycklar

Smörblommor

Om du besöker fuktängen nu så får du se majnycklar – en rödviolett orkidé som huvudsakligen förekommer i Skåne. På Fredriksdal trivs den och sprider sig. Lite längre ner på fuktängen höjer sig de stiliga smörbollarna (Trollius europaeus) över växtligheten och nederst vid flätgärdet lyser kabblekorna (Caltha palustris) gult. Liksom smörblommorna hör de till ranunkelfamiljen. Här och där på ängen kan man se humleblomster (Geum rivale) med sina vackert vinröda och nickande blomstjälkar. Om du stannar till på den lilla spången ser du även bäckbräsma (Cardamine amara) och ängsbräsma (Cardamine pratensis) som lyser upp med sina vitaktiga blommor. Den lilla småvänderoten (Valeriana dioica) kan man också skymta längs bäcken. Och nere i själva bäckfåran finns bäckveronikans (Veronica beccabunga) tjocka blad och intensivt blåa blommor.

Humleblomster

Kalkrik torräng och fuktäng

Som namnen avslöjar är det ängar av mycket olika karaktär, men det finns också likheter. Ängar som dessa finns där marken är kalkrik. I den basiska miljön som kalken skapar är det viktiga näringsämnet fosfor mycket svåråtkomligt för växterna. Ängsväxterna som finns här är inte bara vackra, de är också specialister på att frigöra fosforn. De kan till och med släppa ut syror för att motverka kalkens effekt. Här klarar sig inte snabbväxande och näringskrävande växter som nässlor, hundkäx och ogräsmaskrosor. Men om ängarna tillförs näring från bilars avgaser eller för omfattande gödsling på åkrar, får de växterna en chans att ta över. Här på Fredriksdal slåttras ängarna varje år och när höet är skördat betar lantraskorna ängen som sensommarn. Med slåtter och bete slår man minst tre flugor i en smäll. Ängsväxterna behåller övertaget genom att näringen som de avklippta växterna tagit upp tas bort med höet, solljuset når ner till de små växterna och kornas tramp skapar luckor med bara jord där nya frön kan gro.

Välkommen till Fredriksdals ängar och njut av försommarblomningen! Och om en månad finns här andra vackert blommande växter! Vänligen följ stigarna för att skydda växterna och djurens vinterfoder.

Kirskål och...

... ramslök växer för fullt inne i lövblandskogen intill ängarna.

Vy över den historiska örtagården. Foto: Katarina Fagerström

Örtagården är inte sig lik. Vad har hänt med buxbomshäckarna?

Svaret på det är som synes: de har nästan jämnats med rotknölarna. Sara Utter, arbetsledare i trädgården på Fredriksdal uppskattar att det tar två till tre år innan rabattramarna av buxbomshäckarna blir sig själva igen.

– Det var både för buxbomens och vår egen skull som vi klippte ner den. Förut var man tvungen att ha väldigt långa ben för att kunna kliva in i rabatten.

Samtidigt som buxbomen skulle klippas passade Fredriksdal på att göra den historiska delen av örtagården symmetrisk med raka linjer. Först klipptes buskarna ner hårt, sedan hyrdes en asfaltkap in för att linjerna skulle bli riktigt bra.

Exakt geometri tack vare en asfaltskap. Foto: Katarina Fagerström

Under arbetet togs ca 300 sticklingar för att på sikt kunna plantera nya buxbom i skördedelen.

– Svampsjukdomar på buxbomar sprider sig. Än så länge har de inte kommit till Fredriksdal så det känns tryggt att plantera sticklingar från våra egna buskar. Och så slipper vi köpa nya, säger Sara Utter.

Buxbomshäckarna gjorde att det blev för fuktigt och instängt för örternas trivsel. När buxbomen på sikt har vuxit till sig igen ska växten hållas på 30 centimeter över marken. Innan var häckarna mellan 40 och 60 cm höga.

Historiska örtagården. Foto: Katarina Fagerström

Museibonde Bo Dahlgren på väg till tröskningen. Foto: Katarina Fagerström

Museibonde Bosse Dahlgren dricker upp sitt kaffe och ger sig ut på åkern sydväst om möllan. Flera av hans kollegor jobbar utspridda över Fredriksdals åkrar och ängar. Det är dags för att ta in skörden. Den som ska hålla djuren mätta och i god form under ett helt år.

Daniel Thomas letar upp stenar som han ska undvika med skördemaskinen. Foto: Katarina Fagerström

På Bäckängen i Botaniska trädgården intill Engelska parken, känner Daniel Thomas sig för efter stora stenar. Han söker med fötterna bland högtväxande majnycklar, smörbollar, kabbleka, gökblomster och den sällsynta lundvivan, som i Sverige bara växer vilt i Skåne, för att hitta bumlingar som ska undvikas när han tar fram skördemaskinen.

- Det är nu man ska skörda, nu när alla växter har fröat klart, förklarar han.

Han plockar upp en höskallra från den ymniga ängen.

- Här, lyssna! säger han och skakar lite på höskallran. Låter den så här är det dags för skörd.

Snart har en hel skördevecka gått i det vackra vädret. Men det börjar bli bråttom. Trädgårdspersonal och djurskötare hjälper alla till för att få in skörden innan regnet kommer.

- De säger att det kommer ikväll eller imorgon, säger djurskötare Katarina Hagelberg och skyndar vidare.

Fredriksdals lantbruk drivs ekologiskt.

Bosse Dahlgren har skördat och tröskat sexradskorn av sorten Åsa som växer på åkern vid Fredriksdals östra hörn. Bland de äldre sädsorter som Fredriksdal bidrar till att bevara, finns förutom sexradskornet också bronsåldersvete (spelt), svanhals (tvåradskorn), stormogul svarthavre och lantvete från Dalarna.

Bosse berättar:

- Lantvetet från Dalarna har långa borst och växer försynt. Det har bra bakningsegenskaper och ger god smak i bröd. Det finns inte att köpa i affärerna längre men genom föreningen Allkorn kan man hitta kvarnar som säljer det.

Skörden från vallodlingen på åkrarna ger fyra-fem ton hö. En hektar ängsmark öster om möllan ger ytterligare ungefär 15 ton eller 50 rundbalar hö.

- Jämför det med en vanlig skörd som bara väger fyra-fem ton per hektar. Och så säger de att ekologiskt jordbruk inte funkar!

Så här funkar Fredriksdals ekologiska jordbruk:

Visste du att äng kallas åkers moder?

Anledningen till det är att det är att ängen var väldigt viktig i de gamla bondbyarna.

En äng har till skillnad från den sådda vallen en naturlig växtlighet och ofta en stor blomsterprakt. Men liksom vallen skördas den och blir djurens vinterhö. Ju större eller bättre ängar gården hade desto mer vinterfoder fick man. Då kunde man behålla fler djur över vintern till nästa år. Därför fick man mer av den värdefulla gödseln. Det var den som i sin tur garanterade åkerns bördighet. Genom gödseln återförde man kol som ängens växter tagit från luften till jorden. Och mycket av näringen som växterna tagit upp går genom djuren tillbaka ut till åkerns jord.

På Fredrksdal finns förutom de naturliga ängarna även vallodling. Det är en människoskapad engångsäng som sås på en åker. Vallen har färre växtsorter än på en vanlig äng. Denna sommar har Fredriksdal sett till att timotej, sekoria, kummin och rödklöver växer i vallodlingarna. Det är örter som, förutom att de är goda och håller djurens magar i trim, också håller jorden gödslad.

Bosse Dahlgren beskriver rödklövern som Fredriksdals motor.

- Det håller hela systemet igång: rosariet, köksträdgården, åkrarna och slåtterängarna. Rödklövern förser jorden med kväve så att den inte behövs gödslas. På ängsmarken kan vi därför odla vete nästa sommar, korn sommaren därpå och havre om tre år. Under de kommande åren behöver vi inte gödsla en enda gång. Och om fyra år är det dags för rödklöver att växa här och förse jorden med näring igen.

- Det kallas viktorianskt jordbruk och användes i Sverige in på 1960-talet, säger Bo Dahlgren.

Så här funkar slåtterekologin:

En äng har till skillnad från den sådda vallen en naturlig växtlighet och kan ha en stor blomsterprakt. Denna skördas också och blir djurens vinterhö.

Från början var syftet med ängsbruket att få så bra vinterfoder som möjligt till djuren. Lyckosamt nog gynnade ängsbruket även en stor mångfald av de växter som vi uppskattar allra mest. Ängarna är också livsmiljö för en mängd fjärilar, bin och svampar. Numera är det mycket få ängar som brukas på traditionellt sätt. Men många eldsjälar sköter dem för att ge dessa växter den miljö de behöver. Något som gör Fredriksdals ängsbruk extra ”äkta” är att ängarna både sköts av lie och mule för att förbättra den biologiska mångfalden, men även, liksom förr, för att ta tillvara ett mycket bra foder åt djuren.

När vi slår höet vid slåttern, motverkar vi hög- och snabbväxta arter till förmån för de typiska lite mer småväxta ängsväxterna. Det kan låta som att ängsväxterna är känsliga och livsodugliga. I själva verket är de specialister på att klara sig i den hårda konkurrensen om näring i magra marker, medan hundkäx och maskrosor bara kan växa förbi dem där det finns gott om näring. Genom att bruka fler ängar med slåtter kan vi återigen göra den miljö vanligare där de vackra och viktiga ängsväxterna är de som klarar sig bäst!

Svarthavre är gott i bröd. Foto: Katarina Fagerström

Bosse gnuggar Åsa med händerna för att få ut de goda fröna. Foto: Katarina Fagerström

När höskallran skallrar är det dags för skörd. Foto: Katarina Fagerström

Katarina Hagelberg med Grålla och Nelly. Foto: Matilde Hall

Att vara häst på Fredriksdal innebär inte bara fritt strövande i lummiga hagar , utan även hårt arbete ibland. Ardennern Grålla och den nordsvenska brukshästen Nelly ryckte i torsdags in som gödselspridare på en av åkrarna. Raskt gick det fram och tillbaka över gräset, medan museibonde Katarina Hagelberg styrde med van hand. Att det är hästar som tycker om att jobba gick inte att ta miste på, även om det fanns viss mer spänst i steget på väg tillbaka till stallet än ute på åkern. 

Höstgödning. Foto: Matilde Hall

Grålla och Nelly. Foto: Matilde Hall