Museibonde Bo Dahlgren på väg till tröskningen. Foto: Katarina Fagerström

Museibonde Bosse Dahlgren dricker upp sitt kaffe och ger sig ut på åkern sydväst om möllan. Flera av hans kollegor jobbar utspridda över Fredriksdals åkrar och ängar. Det är dags för att ta in skörden. Den som ska hålla djuren mätta och i god form under ett helt år.

Daniel Thomas letar upp stenar som han ska undvika med skördemaskinen. Foto: Katarina Fagerström

På Bäckängen i Botaniska trädgården intill Engelska parken, känner Daniel Thomas sig för efter stora stenar. Han söker med fötterna bland högtväxande majnycklar, smörbollar, kabbleka, gökblomster och den sällsynta lundvivan, som i Sverige bara växer vilt i Skåne, för att hitta bumlingar som ska undvikas när han tar fram skördemaskinen.

- Det är nu man ska skörda, nu när alla växter har fröat klart, förklarar han.

Han plockar upp en höskallra från den ymniga ängen.

- Här, lyssna! säger han och skakar lite på höskallran. Låter den så här är det dags för skörd.

Snart har en hel skördevecka gått i det vackra vädret. Men det börjar bli bråttom. Trädgårdspersonal och djurskötare hjälper alla till för att få in skörden innan regnet kommer.

- De säger att det kommer ikväll eller imorgon, säger djurskötare Katarina Hagelberg och skyndar vidare.

Fredriksdals lantbruk drivs ekologiskt.

Bosse Dahlgren har skördat och tröskat sexradskorn av sorten Åsa som växer på åkern vid Fredriksdals östra hörn. Bland de äldre sädsorter som Fredriksdal bidrar till att bevara, finns förutom sexradskornet också bronsåldersvete (spelt), svanhals (tvåradskorn), stormogul svarthavre och lantvete från Dalarna.

Bosse berättar:

- Lantvetet från Dalarna har långa borst och växer försynt. Det har bra bakningsegenskaper och ger god smak i bröd. Det finns inte att köpa i affärerna längre men genom föreningen Allkorn kan man hitta kvarnar som säljer det.

Skörden från vallodlingen på åkrarna ger fyra-fem ton hö. En hektar ängsmark öster om möllan ger ytterligare ungefär 15 ton eller 50 rundbalar hö.

- Jämför det med en vanlig skörd som bara väger fyra-fem ton per hektar. Och så säger de att ekologiskt jordbruk inte funkar!

Så här funkar Fredriksdals ekologiska jordbruk:

Visste du att äng kallas åkers moder?

Anledningen till det är att det är att ängen var väldigt viktig i de gamla bondbyarna.

En äng har till skillnad från den sådda vallen en naturlig växtlighet och ofta en stor blomsterprakt. Men liksom vallen skördas den och blir djurens vinterhö. Ju större eller bättre ängar gården hade desto mer vinterfoder fick man. Då kunde man behålla fler djur över vintern till nästa år. Därför fick man mer av den värdefulla gödseln. Det var den som i sin tur garanterade åkerns bördighet. Genom gödseln återförde man kol som ängens växter tagit från luften till jorden. Och mycket av näringen som växterna tagit upp går genom djuren tillbaka ut till åkerns jord.

På Fredrksdal finns förutom de naturliga ängarna även vallodling. Det är en människoskapad engångsäng som sås på en åker. Vallen har färre växtsorter än på en vanlig äng. Denna sommar har Fredriksdal sett till att timotej, sekoria, kummin och rödklöver växer i vallodlingarna. Det är örter som, förutom att de är goda och håller djurens magar i trim, också håller jorden gödslad.

Bosse Dahlgren beskriver rödklövern som Fredriksdals motor.

- Det håller hela systemet igång: rosariet, köksträdgården, åkrarna och slåtterängarna. Rödklövern förser jorden med kväve så att den inte behövs gödslas. På ängsmarken kan vi därför odla vete nästa sommar, korn sommaren därpå och havre om tre år. Under de kommande åren behöver vi inte gödsla en enda gång. Och om fyra år är det dags för rödklöver att växa här och förse jorden med näring igen.

- Det kallas viktorianskt jordbruk och användes i Sverige in på 1960-talet, säger Bo Dahlgren.

Så här funkar slåtterekologin:

En äng har till skillnad från den sådda vallen en naturlig växtlighet och kan ha en stor blomsterprakt. Denna skördas också och blir djurens vinterhö.

Från början var syftet med ängsbruket att få så bra vinterfoder som möjligt till djuren. Lyckosamt nog gynnade ängsbruket även en stor mångfald av de växter som vi uppskattar allra mest. Ängarna är också livsmiljö för en mängd fjärilar, bin och svampar. Numera är det mycket få ängar som brukas på traditionellt sätt. Men många eldsjälar sköter dem för att ge dessa växter den miljö de behöver. Något som gör Fredriksdals ängsbruk extra ”äkta” är att ängarna både sköts av lie och mule för att förbättra den biologiska mångfalden, men även, liksom förr, för att ta tillvara ett mycket bra foder åt djuren.

När vi slår höet vid slåttern, motverkar vi hög- och snabbväxta arter till förmån för de typiska lite mer småväxta ängsväxterna. Det kan låta som att ängsväxterna är känsliga och livsodugliga. I själva verket är de specialister på att klara sig i den hårda konkurrensen om näring i magra marker, medan hundkäx och maskrosor bara kan växa förbi dem där det finns gott om näring. Genom att bruka fler ängar med slåtter kan vi återigen göra den miljö vanligare där de vackra och viktiga ängsväxterna är de som klarar sig bäst!

Svarthavre är gott i bröd. Foto: Katarina Fagerström

Bosse gnuggar Åsa med händerna för att få ut de goda fröna. Foto: Katarina Fagerström

När höskallran skallrar är det dags för skörd. Foto: Katarina Fagerström